gtvplay-970-05

Musik | Block 44 – 14 augusti (feat. Alex Prowse) musikvideo ”Datumet som förändrade allt”

Av den 29 augusti, 2016

Alla har ett förflutet. Alla har nog ett eller två skelett i garderoben. Ingen är perfekt. Och det är som sig bör. Vi alla lever och lär av livet. Det som skiljer oss åt är vad vi gör av det. Stirrar vi motgångarna i vitögat och alla jävla tvivel i vitögat, eller kapitulerar vi varje gång det tar emot?

När min tvillingbror Tomas ringde mig från häktet med hjälp av en insmugglad telefon, och berättade att han hade svårt att hinna till konserten, som alldeles strax skulle börja, lade jag bara på.

Det är elva år sedan nu, men jag kan fortfarande höra hur det kalla ekot från hans röst studsar mellan väggarna i den där lilla jävla cellen. In via telefonens mikrofon och ut till mitt öra.

Efter någon minut hörde jag rösten från en av arrangörerna, nästan i samklang med vrålen från publiken framme vid scenen, ”Block 44!” ”Ni måste gå på nu!”

Flera hundra fans hade kommit för att se vår enda spelning i Umeå det året. 2005. Den 14 augusti 2005, för att vara exakt.

Det vara bara minuter innan vi skulle kliva på, som min bror ringde och sa att han satt inlåst på grund av ”något han hade gjort kvällen innan”.

Jag hade febrilt försökt få tag på honom under dagen. Han hade missat soundcheck (vilket i och för sig inte var någon jätteöveraskning på den tiden). Jag måste ha ringt tio gånger, men varje gång kom jag bara till hans telefonsvar. ”Du har kommit till Tomas mobil. Ring sen”

Jag var helt tom. Jag orkade inte vara arg längre. Jag orkade inte vara orolig längre. Det gjorde helt enkelt för ont. Jag var slutkörd. Hur kunde han inte se det? Min älskade tvillingbror.

”Jag tror inte det blir någon konsert..” mumlade jag fram tillslut..

Men i samma sekund som jag var på väg ut på scenen för att berätta för alla människor som kommit ut för vår skull, att, tyvärr, det blir inget.. Tomas är… har.. brutit benet (eller vad fan jag nu hade tänkt att ljuga fram) så kommer han inspringandes till backstage-området. Han hade erkänt allt, så att de skulle släppa ut honom i väntan på ytterligare en rättegång. Vi tittade på varandra i någon sekund, sedan fick vi våra mikrofoner och gick ut på scenen. Jag var så kall då. Uppgiven och besviken. Även om jag såg att någonting var annorlunda med honom så fick jag inte ur mig ett ord.

Jag är så tacksam och glad att vi genomförde konserten, och att, från den dagen och fram till idag, elva fucking år senare, är bästa vänner. Men framförallt att jag fick tillbaka min bror som jag alltid visste fanns där inne. Resten är, som de säger, historia…

Så här skriver Tomas själv om låten:

”Denna låt är den mest blottade och nakna vi har gjort sedan jag valde att förändra mitt liv och bli nykter, för 11 år sedan. Jag tycker detta är det viktigaste man kan göra – att statuera exempel, ge dolda budskap och påverka människor som mår Så pass dåligt att man skadar alla i sin omgivning, men främst Sig Själv! Och Alla med fördomar att se solen bakom regnmolnen. Det är Så viktigt att våga stå för det man har gjort och sedan den man ÄR idag, speciellt om man ska kunna göra om, rätt och bra! Alla förtjänar en chans till förändring, förbättring och möjligheter. Snart släpper vi sången om den sista gången…
/Tomas

Det här är vår historia, som band och som bröder. Det här är låten om datumet som förändrade allt.

Kultur & Musik
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login