Den 2 mars (7 mars i övriga Europa) är det dags för det mycket emotsedda andra albumet från Moneybrother. Titeln är To Die Alone.

Moneybrother stod med albumet Blood Panic för ett av de mest uppmärksammade genombrotten 2003.

- Det känns som om jag haft något på gång med musiken under de senaste två åren och jag blev väl mottagen här i Sverige, säger Moneybrother själv, Anders Wendin. Och står därmed för en av årets första underdrifter.

Det ramlande in lovord, Grammisar, Guldmickar och andra utmärkelser. Moneybrother sålde massor av album, spelades i radio och erövrade framför allt landets klubb- och festivalscener. Blood Panic slog också i Tyskland, Österrike, Holland, Schweiz. Med andra ord alla länder där albumet släpptes…

- Det var kul att åka utomlands och faktiskt vara populär, ler Anders, luttrad av turnéer med sitt tidigare band Monster.

- Om man rÃ¥kar ut för nÃ¥got sÃ¥’nt här när man är 19 Ã¥r kan det kanske bli tufft efter nÃ¥gra Ã¥r, när det inte gÃ¥r sÃ¥ bra längre. Jag är ingen snorunge och jag tror nog jag kan fixa ihop ett rätt bra liv även utan grammisgalor och reklamradio.

De senaste två åren har förstås rymt många höjdpunkter.

- Den första var nog att spela på Roskilde. Vi trodde det var för tidigt att spela där, men vi drog 18 000 personer, som var som tokiga. Då kände vi nog alla ganska tydligt att vi hade något på gång. Klubbturnén var kul, liksom vår akustiska spelning på Nalen. Det är spela ute jag gillar mest och det är även nu vad jag mest ser fram emot. Jag tror fortfarande att vi kan fördubbla energin. Jag vill också kunna ändra mer från spelning till spelning, vilket är lättare när man ha två album i ryggen.

Sådant är svårt om man har en stor turnéapparat med inprogrammerat ljus och annat. Men det gäller inte Moneybrother. Det är ett litet, sammansvetsat gäng som reser runt runt tillsammans.

- Jag tror vi är det enda bandet i vår storlek som inte har mer än en crewmedlem. Vi gör allt själva., folk bara stirrar när vi dyker upp. Jag säljer t-shirts efter spelningen. Men det har gjort oss gott och det är nog bra för inte vara fler att gruppdynamiken inte ska rubbas.

To Die Alone är inspelad på anrika Atlantis där den färdigställdes i november förra året.

Albumet spelades in med en grundsättning bestående av Anders Wendin (alias Moneybrother), Jari Haapalainen, Patrik Andersson och Björn Yttling tillsammans med tre olika trummisar.

- Blåsarna Viktor och Gustav är också med, men de körar mer än de spelar, den här plattan har överlag mer stråkar än blås. Men deras körer är helt fantastiska, skrattar Anders.

Själv står han som vanligt för låtskrivande och leadsång.

To Die Alone är på ett sätt en logisk uppföljare till Blood Panics intensiva, självutlämnande känslostormar, men den är också mer romantisk: lite större, lite vackrare och lite långsammare. Men med Anders beskriver plattans framväxt på följande sätt:

- Jag skrev lÃ¥tarna, spelade in dem akustiskt. Sedan skickade jag dem till producenten Jari, som skickade ett SMS med orden “det blir inga problem med nya skivan. LÃ¥tarna är hur bra som helst”. Ingen uppföljarÃ¥ngest, med andra ord.

- Nej, börjar man tänka pÃ¥ det är man en yrkesmänniska, inte musikmänniska. Som nÃ¥gon sa “I’m an artist, I don’t make career moves”. Och jag tycker faktiskt att jag har mycket att bjuda pÃ¥. Om man lyssnar pÃ¥ musik och gillar musik sÃ¥ har jag svÃ¥rt att se hur man inte skulle gilla min nya skiva. Men sedan vet jag inte om folk köper skivor nuförtiden…

Förstasingeln They’re Building Walls Around Us har en titel som kan tolkas som politisk.

- Den var så den började, när jag kom på titeln. Jag tänkte jag att den skulle handa om European Community, att man luras att gå med i något för att bli del av något större, men som egentligen resulterar i att man avskärmar sig från resten av världen. Men den kom i stället att handla om hur man vid ett tillfälle dumpar sin tjej för att man inte upplevelser att man växer längre. Men sedan märker man att ingen annan kommer i närheten. Att man gjort bort sig. Självupplevt och allmängiltigt. Som det mesta jag skriver.

Med albumtiteln To Die Alone ville han finna några ord som ger direkt skapar en stark känsla av hopplöshet.

“Det kändes som om att dö ensam är den hÃ¥rdaste förlusten, sÃ¥ lÃ¥ngt ner man kan komma. Och det passade en skiva som till stor del handlar om hur svÃ¥rt det är att leva med nÃ¥gon. De flesta Anders Wendins lÃ¥tar handlar om kärlek och sex, och det hörs pÃ¥ den febriga, passionerade musiken.

En man som Anders Wendin har förvisso ingen anledning att ändra musiksmak.

- Jag lyssnar fortfarande mycket pÃ¥ ny hip hop. Och Elvis och Bob Marley finns ju allttid där. Jag identifierar mig mest med reggae, punk och soul, alla de stilar där man kan skrika ut texterna. NÃ¥gon frÃ¥gade om jag sÃ¥g mig som en wigger (en vit kille som snott sitt uttryck frÃ¥n svarta ghettokids), men jag tror lyssnaren hör att jag gör det här ur ett rock’n'rollperspektiv. De kan nog känna att det är nÃ¥gon som kämpar för att göra nÃ¥t som är större än vardagen, nÃ¥got skimrande och vackert.

Jag lÃ¥tsas inte vara nÃ¥got jag inte är; det är kampen som är det vackra – att man hör mig sträva efter nÃ¥got vackert och coolt.

OM MONEYBROTHER:
Bakom namnet Moneybrother döljer sig Anders Wendin.

Innan Moneybrother kom till spelade han i Monster, ett band som i slutet av 90-talet var Sveriges bästa liveband och hade en nästan löjligt hängiven fanskara. Monster avverkade flera kaotiska europaturnéer. Ena natten sov Monster på golvet hemma hos belgiska punkare, nästa natt fick de sitt gage i rökbar form…

Wendin föddes 1975 och är uppvuxen i brukssamhället Ludvika i Dalarna. Redan i Ã¥ttaÃ¥rsÃ¥ldern började han spela gitarr och försökte bilda ett band. I Ludvika fanns visserligen inga punkare – men när han Ã¥kte in till Borlänge sÃ¥g han coola jackor och tröjor med tryck där det stod saker som Misfits och Angelic Upstarts.

När han blev tonåring blev första bandet verklighet. Några år senare var Monster ett faktum. Och snart var Anders på Europaturné. Monster la ner år 2000 och Moneybrother utvecklades därefter successivt. Anders visste att han behövde ett nytt forum, något där han hade full frihet att bejaka alla sina influenser och bara låta låtarna flöda ur honom, men det tog ett tag innan han hittade vad han sökt. Han testade med olika musiker, trummaskiner, ståbas och annat tills han fann ett gäng som han ville spela med live.

Moneybrother hade hittat sin form, debutalbumet kom till under ett musikaliskt lyckorus. Blood Panic släpptes 2003 och resten är historia.

Onsdag 10 mars kommer Moneybrother till The Ritz, 100 kr entré och det öppnar kl. 21.00.

CGÖ