”Luften är kall” av Leia

By on 19 september, 2021

Luften är kall
Luften håller ett grepp
Om mig
Långt ner i lungorna
Jag känner
Kylans väg
Ner inom mig
Ut i kroppen
I alla blodets kärl
Det är en kall natt
Det är bara början
Vintern är inte nära
Himlen ser kylslagen ut
Mörk …. vaksam
Jaktplanen vilar
Satelliter markerar rörelser
Stjärnorna fotograferar
Det osynliga
De svarta nätterna
Deras tid nu
Så de väntat
Tålmodigt under sommaren
Då natt fick leva ljust rus
Höstmörkrets handfängsel
Dras hårt runt handlederna
Det är inte fångenskap
Jag är fri ändå
Vid vägskäl
Har jag stannat
Känt efter
Det är tillåtet att göra så
Ute i kylan
Jag står kvar
Som fastlåst
Mina armar hänger
Jag är trött
Jag vill bara ropa rätt ut
Något avväpnande
Men
Jag vet inte
Vad jag skall ropa
Jag ser träden
Jag ser mörkret
Vinden dansar i otakt
Jag ser hjälplöst på
Vänder upp min händer
Andas fort
Andas häftigt
Som
Om jag vore jagad

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login