gtvplay-970-05

Profilen – Linn Andersson alltid med tusen järn i elden

Av den 17 april, 2017
Fotograf: Karl-Johan Sandberg

Jag lyckas boka in ett möte med moderaternas första före detta kvinnliga ordförande i Örebro för en intervju.

Linn Andersson är en av de personer som man undrar hur de hinner med allt, nu delar hon sin tid mellan kommunpolitiken, sina krönikörjobb och travstallet där hon bland annat hjälper till med träningen.

Namn?
– Linn Andersson.

Ålder?
– Precis fyllt 35.

Bor?
– I en lägenhet i Örnsro.

Familj?
– Jag bor själv.

Yrke?
– Mitt huvudsakliga jobb är att köpa in travhästar och sälja dem vidare, samt att se till att ägarna får den information de skall ha runt hästen och bolaget.

– Sen är jag kommunpolitiker på nästan halvtid också.

– Men det som jag blivit mest känd för det senaste året är nog att jag försöker välta styret av svensk travsport ATG, det gör jag främst genom skribentuppdrag som började i Travronden, jag tycker personligen att det är rätt töntigt att skriva yrke debattör men det är ju delvis det jag är.

Vad är det bästa med Örebro?
– Örebro ligger ju i korsningen E18/E20 så vi har närhet till precis hela landet, med bra kommunikationer och även om det låter tråkigt så är vi precis lagom stora.

– Vi har ju allt, även om man säkert kunde önska sig mer av vissa saker.

– Sen måste jag säga att vi har en sjukt vacker stadskärna, på sommaren är den riktigt vacker.

Vem är Linn?
– Man kan säga att jag är född rebell och gjorde revolt på olika sätt under hela min uppväxt, till exempel så skulle jag inte gå i skolan utan jobba istället, jag skulle jobba på krogen och när jag var 24 skulle jag gå in som delägare i en krog för det sa alla att man inte skulle göra.

– Sen tyckte och tänkte jag jättemycket om allt hela tiden och sa allt som var politiskt inkorrekt bara för att se vad som skulle hända.

– Där efter fick jag jobb på IKEA som avdelningschef och provade på måndag till fredag 8-17 jobbet, då var det vid 28 års ålder dags att bli vuxen och normal. Men det funkade i ett och ett halvt år innan jag höll på att dö av tristess.

– Jag har aldrig haft ett värre jobb i hela mitt liv. Inget ont om IKEA så men det här med 8-17 funkade inte för mig, jag var så understimulerad att jag trodde jag skulle dö.

– Det var då bestämde jag mig för att studera till jurist, men skulle så klart skulle jag vara annorlunda där med, så jag bestämde mig för att klara tre och ett halvt års utbildning på drygt två år och dessutom jobba 40% under tiden.

– Samtidigt började jag som volontär på kvinnohuset för då skulle jag börja engagera mig samhälleligt, i samma veva kom jag på att jag skulle börja engagera mig i politik för om man ville förändra på riktigt så var politik jättebra att ge sig in på för det är det yttersta maktmedlet i vårt samhälle. Jag engagerade mig politiskt men hade inget särskilt mål med det.

– Så vad blev det av detta, jag blev medlem i Moderaterna för rätt så precis fyra år sedan och fick mitt första uppdrag, kom in i fullmäktige och blev ordförande för Moderaterna här i Örebro när jag varit medlem i lite drygt tre år.

– Samtidigt hade jag blivit delägare i en travhäst, jag hade ingen riktig koll på hur det fungerade, men man förstår ju att om det är 25 personer som är delägare så kan ju inte alla ringa tränaren för att få veta när den skall tävla eller hur den tränar. Så jag blev tillfrågad om jag ville ta den rollen och jag tog den. Jag viste ju inte hur det här skulle göras, men jag tog lite ledarskapserfarenheter och kunderfarenheter och gjorde som jag trodde att det skulle göras. Tydligen blev det så bra att tränaren kom till mig och frågade om jag ville börja jobba med det åt honom.

– Detta var ju något nytt och verkade jättekul, för det fanns det ju ingen annan som jobbade med det här och många sa att detta kan man absolut inte livnära sig på så det var jag ju tvungen att prova. Men det har gått jättebra och är det jag gör nu.

– Sen började jag tycka och tänka väldigt mycket om trav, framför allt på sociala medier vilka jag lärt mig behärska i och med valrörelsen då jag fått bra genomslag via dem. Jag började tycka att de som styrde svensk travsport inte var så bra, vilket ledde till att Sveriges då största facktidning travronden ringde och sa att hörru du Linn, du som tycker och tänker så mycket börja skriv krönikor hos oss istället.

– Det var jättehemskt, jag var ju 33 år och kvinna och skulle ge mig in för att tycka och tänka i travsporten. Jag trodde att jag skulle bli lynchad och jagad ur landet, men jag ville testa såklart. Det blev succé och jag fick ett jättegenomslag som inte går att drömma om, det är klart att jag fått mycket kritik och blivit hårt åtgången av framför allt många äldre män, både aktiva travtränare som har gått ihop mot mig när det inte har passat dem och hela styret så klart.

– Jag har åkt på en väldig massa smällar men det skiter jag i för jag tycker och tänker ju ändå, det gör mig bara ändå mer taggad och att jag står för det ändå mer. Så det är jag, bränt barn som inte skyr elden, utan söker upp den och ständigt på nya sätt!

Du verkar brinna för en massa saker men vad brinner du mest för just nu?
– Jag har oerhört svårt för när personer är oärliga och inte beter sig rimligt och vettigt, då spelar det ingen roll om man är stadsminister eller driver den lilla butiken. När jag känner att folk inte har ärliga syften det är sådant som gör mig tokig helt enkelt.

– Det jag menar är att har man uppdrag det må vara politiska, styrelseuppdrag eller som ledare på till exempel en arbetsplats måste man förvalta det förtroendet med respekt och ödmjukhet, jag tycker helt enkelt att man är skyldig att vara schysst.

– Som när det gäller mina politiska uppdrag, när jag blev invald då fick jag flera hundra personkryss och det är ett förtroende jag måste förvalta. Sen kommer inte alla att tycka att det jag gör är rätt, det kanske inte ens är rätt i med facit i hand men jag måste fortfarande förvalta förtroendet. Jag blir helt enkelt galen när sådana förtroenden missbrukas.

– För mig spelar det ingen roll om jag sitter på ett stängt möte i en politisk nämnd, eller skriver en krönika som når flera tusen personer, så är det min ledstjärna att försöka vara reko och schysst.

Du har dragit ned en del på dina politiska uppdrag, hur kommer det sig?
– Ja jag har ju lämnat rollen som ordförande för Moderaterna i Örebro, jag slog igenom som travkrönikör ungefär samtidigt som jag blev ordförande men efter ett tag kände jag att risken för att jag skulle sitta på dubbla stolar blev för stor så jag hoppade av ordförandeskapet. Jag sitter dock kvar i kommunstyrelsen och är andre vice ordförande i byggnadsnämnden och som ledamot programnämnden samhällsbyggnad så en del har jag kvar.

Berätta lite mer om hästarna och ditt hästintresse.
– Pappa hade travhästar i proffsträning när jag föddes så varje helg var man ute och hälsade på dem, sen började jag på ridskola tidigt och när jag var sju så flyttade vi ut på landet och hade några hästar själva.

– När jag var femton skilde sig mina föräldrar och då sålde vi gården och flyttade, så jag fick ett ofrivilligt avbrott på femton år i den dagliga kontakten med hästarna. Jag följde ju trav på tv och sådant men hade inget naturligt umgänge med dem.

– Nu är jag i stallet ett par tre gånger i veckan, det är nämligen så att ett par av de hästar jag har hand om är det i princip bara jag som kör. Mitt hästintresse har även visat sig på andra sätt, till exempel så handlade min juristexamensuppsats om ATG:s spellagstiftnings förenlighet med EU-rätten vilket mig veterligen är den enda utredningen runt just det. Det har gjorts utredningar runt spelmonopolet i stort tidigare men inte om just ATG.

– Jag tror att det är på grund av att jag tar hand om hästar praktiskt, jobbar med hästägare samt har den akademiska biten som har gjort att jag slagit igenom så stort som krönikör. Jag blir ju ganska mycket bredd så att säga.

Du jobbar ju bland annat med att informera hästägare runt deras hästar, hur började detta?
– Det var 2012, jag var på Örebrotravets V75a och såg då en annons om att man kunde bli delägare i ett då ettårigt sto som skulle tränas av Björn Goop och där man kunde vinna en andel. Själva grejen i detta var inte att man kunde vinna en andel utan att det var ett färdigt koncept med häst, tränare och att ta hand om en häst kostade ju 15 000 kronor i månaden så det funkade ju inte att äga en själv, men här var som sagt hela paketet klart.

– Pappa skrek så klart rakt ut att det var det dummaste jag gjort, så jag fick lämna in det hela i smyg och kunde inte berätta något för än allt var klart. Då tyckte han i och för sig att det var jätteroligt.

– På första mötet kom frågan upp om det var någon som ville vara med och göra något, jag ville ju få en anledning åka till stallet då och då så jag tog på mig att hålla kontakten med tränaren och att informera de andra i ägargruppen. Vad detta beslut utvecklades till är dock helt absurt, jag fick en artikel om detta i Travronden några år senare på sådär fem sidor med intervju och allt.

Ja hur blev ditt jobb att sälja travhästar egentligen?
– Jag hade ju ingen aning om hur man gjorde det här med att sköta information till ägarna, men jag åkte till stallet ibland och skrev lite sådant som jag själv tycket att jag hade velat veta. Jag körde helt enkelt lite som jag tyckte verkade bra och fick en jätterespons från de andra ägarna som sa att de minsann ägde andra hästar men att detta var den bästa löpande informationen de varit med om och likadant från tränaren.

– Sen fick jag frågan några personer om jag kunde tänka mig att hjälpa dem att sälja några hästar, jag visste inte hur man gjorde det men jag sa ja och sålde de tre ettåriga hingstarna på ett par veckor. Det var tydligen helt otroligt för det fanns ingen som kunde sälja tre hästar i andelar på ett par veckor. Efter det fick jag flera förfrågningar och det var i samband med det som Björn Goop frågade mig om vi inte skulle göra någonting tillsammans då han hade några hästar som han själv ville sälja.

Så hur ser det här samarbetet ut?
– Konceptet är att vi väljer ut en häst som Björn vill träna med, jag får priset på hästen av honom och sätter samman ett prospekt där det framgår vad kostnaden för hästen är, månadskostnad, tränare och annan nödvändig information. Jag fixar och bolag, bokföringsbyrå och allt annat som behövs runt hästen. Samt vad man får och vad som förväntas av dig som delägare.

– Tanken är att allt skall vara glasklart på en gång och att man inte skall känna att man köper grisen i säcken så att säga, det är ju ändå en osäkerhet då man aldrig vet vad det blir av hästen i slutänden, vi talar ju ändå travhästar. Upplägget har i alla fall varit uppskattat och jag har sålt fjorton hästar på två och ett halvt år nu, så 220 personer har jag dragit in som hästägare till sporten.

– En av de största utmaningarna vi har är att kostnaderna för att kunna hålla en häst i träning i Sverige ligger på cirka 15 000 kronor i månaden, och prispengarna har inte alls ökat i takt med kostnaderna så kostnadsbilden är superskev. Man räknar med att någonstans mellan 1 och 3% av landets travhästar går över huvudtaget plus minus noll. Det gör ju att man måste hitta andra värden än just de ekonomiska och att det skall vara roligt att äga en travhäst.

Så det är mer som att sälja in sponsorspaket?
– Ja det kan man säga. Jag brukar säga att mina största konkurrenter är golfen, jag vill ju inte att folk skall gå och ta ett grönt kort utan lägga den tiden och pengarna på att äga och följa en travhäst.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Går på gymmet och lagar mat.

Vilken mat lagar du helst då?
– Det mesta, men just nu är jag inne i en spansk period.

Motgång som format dig mest?
– När det gäller motgångar så har jag en uttalad strategi vilken går ut på att det som händer, händer och man måste dra maximal nytta av det. När vi sålde krogen var det en jävla soppa och då lärde jag mig att ta tag i problemen och insåg hur stark jag var.

Största framgång?
– Efter som jag hoppade av skolan i princip redan i åttan och vid 28 års ålder inte ens hade kompletta gymnasiebetyg för behörighet till högskolan, att med de förutsättningarna vid 32 års ålder ha en juristexamen. Jag vet inte hur det är för andra men i och med att jag hoppade av skolan så tidigt gör att det blir en rätt viktig del av ens identitet, så att läsa upp gymnasiebetygen för att sedan sätta sig och göra ett högskoleprov var jättestort för mig. Så när jag sitter där på examensdagen med ett VG och har avslutat utbildningen på två år istället för tre och ett halvt som är brukligt, det var ett jättestort ögonblick för mig.

Snabbfrågor…

Stjärntecken?
-Vattuman.

Förebild?
– Margaret Thatcher.

Resmål?
– Hambletonian, som är världens största travlopp för treåringar.

Film
– Blackfish.

Musik
– Jag lyssnar på hits kan man säga, på det sättet är jag oerhört kommersiell.

Restaurang i Örebro?
– Det har blivit mycket Fratelli nu, det kan vara otroligt gott med en pizza.

Bar i Örebro?
– Jag går ju aldrig, ut men Stora Örebro om det blir någonting.

Färg?
– Blå.

Dryck?
– Champagne om jag skall välja någon.

Mat?
– Allt så länge det är vällagat.

Vad gör du helst när du inte jobbar?
– Antingen så är jag i stallet eller på gymmet, annars lagar jag mat och dricker vin med goda vänner och då föredrar jag att göra det i myskläder.

Karl-Johan Sandberg, Profilen | Örebro
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login