”Jag dövar dig” av Leia

By on 14 december, 2021

Jag dövar dig
Trogne följeslagare sorg
Alltid intill
Nära mig
Av alla mina skrik
Desperata vrål
Ge dig iväg
Vågar du närma dig
Så nära
Så du blir jag
Om jag viskar
Försiktigt till dig
Mildrar du
Inte så aggressivt
Slår dina slag då
I min saknad
Gråter mina torra ögon
I min önskan
Står mina händer tomma
I min maktlöshet
Växer min medvetenhet
Så många rätt
Så många fel
Den krossade isen
I mitt glas
Förstördes för ett nöje
En tjänst av plikt
Ett offrande
För någon annans njutning
Mitt glas
Ren vätska där
Bitterljuv smak
Så god
Så nyskapande
Nöjd och stolt
Över ett val
En handling
Ack så svår
Viktig för ett liv
Att ges andning
Genom den tunga dimman
En aning tillfredsställd
Över ett jag
Som är jag
Idag inte imorgon
Full känsel
I en bedövning
Låt mig alltid
Känna nålens stick
Som läkning
Låta mitt blod
Sugas ut
Låt aldrig mer
Gift sprutas in
Så här
I tomma timmar
I nattens rum
Ser jag utrymme
Av det inredda
Att växa
Att förnyas
Inte som
En mode inriktning
För kort tid
Bara förädlas
Under lång tid
Av känslosam
Själslig möblering

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login