gtvplay-970-05

”Innanför dörren” av Leia

Av den 20 oktober, 2017

Innanför dörren
Lite lugn och ro
Höstmörkret bakom mig
Höstmörkret framför mig
Så tydligt svart
Utanför mitt fönster
Kan mitt lugn… ge ro
Vet inte
Någonting skaver
Inom mig
Som skuggorna
På väggarna
I taket
Säger till mig
Vi kan se dig
Jag kan inte gå ut
Jag måste stanna här
Våga stå här
Inte krypa ihop
I ett hörn
I en skyddsställning
Ingenting … ingenting
Är farligt här
Jag talar till skuggorna
Jag förväntar mig inte
Att ni skall förlåta mig
Kanske är det till
Er som jag svikit
Jag talar till
Är jag ensam
Skyldig till allt
Föll även jag offer
För värdighet falsk
Er jag svikit
Jag var inte där
Med mitt hjärta
I min svaghet
Slog min feghet
Ojämna falska slag
Jag också
Såg allt blicken falsk
Jag blev inte lurad
Jag lät den slå
Mig sönder inombords
Smärta som lindring
För mina egna slag
Som inombords gett svek
En tröstlös andning
Att få ont
Av given smärta
Ett förlåt av idioti
Ingen kan veta
Ingen kan förstå
Hur kan ord försvinna
När det som mest behövs
Att gömmas
Här.. nu i rummet
En bokrygg visar sin titel
Du kan om du vill
Så tydligt
Så enkelt
Så svårt
Jag böjer mig ner
Jag reser mig upp
Öva… så växer du
En upprepning
En långsam körning
På låg växel
Att vänta
Ett tålamod i nu
I körningen sakta
En acceptans i backspegeln
Ger en reflex till nu
Natten skall nå sin tid
Jag går in i den
Om jag bara ….
Låter timmarna gå
Så är jag här
Där jag är
Minusgraderna utanför
Visar bara årstider ändras
Att tid för liv går
En kall kärlek kommer
Med almanackan
För att väcka mig
För att varna mig
För att hjälpa mig
Då…..
En vinterjacka hjälper mig
Jag tar på mig mössan
Mina vantar
Jag har varma kängor
Jag är beredd
Jag följer med
Det klara luften
Djupa andetag
Bit för bit
Renas svekets mörker

Leia, Kultur & Musik | Dikten
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login