Profilen – Benjamin Jennebo grundare av Smash Into Pieces

Av den 1 augusti, 2017

Benjamin Jennebo är en musiker som kanske är mest känd för sitt band Smash Into Pieces, i år har bandet bland annat turnerat i USA och nyligen släppt en musikvideo.

Jag har stämt möte med Benjamin på kontoret för en intervju.

Hej Benjamin hur står det till?
– Tack bra, jag har precis varit och provat rekvisita till vår nästa musikvideo som kommer i höst.

Är du redo för en profilen intervju?
– Så redo som man kan vara antar jag.

Vi börjar lite lätt med några basfrågor.

Namn?
– Benjamin Jennebo.

Ålder?
– 29

Bor?
– I en liten lägenhet på norr i Örebro.

Familj?
– Jag har mina syskon, mamma och pappa, singel, jag är lite av en ensamvarg och lever mycket själv.

Yrke?
– Jag skulle vilja säga att mitt yrke är entreprenör, självklart är jag musiker och skriver mycket musik men jag jobbar också med att nå ut i nya kanaler och sammanhang.

– Men sen jobbar jag också inom vården där jag är undersköterska, och jobbar några timmar i veckan.

Vad är bäst med Örebro?
– Det är nog tillgängligheten, att vi är mitt i Sverige.

– Om man ser det hela ur ett bands perspektiv så gäller det att turnera och åka mycket om man vill komma någonstans, det blir ju mycket jobbigare om man kommer från till exempel Övertorneå. Om man inte har värdens bästa chaufför, såklart.

Då har vi kommit till en av de tyngre frågorna jag har.

Vem är Benjamin?
– Det är en stor och komplex fråga, filosofiskt sett så är jag en person som alltid vill utvecklas och alltid ifrågasatt mig själv till den grad att jag alltid jämfört mig med de som är bättre och känt att jag alltid tävlar mot omvärlden. Men innerst inne så är jag en väldigt varm person som bryr mig väldigt mycket om de närmsta, jag är dock väldigt selektiv med vilka vänner jag släpper in.

– Jag alltid rädd om relationer i stort, vänskap och familj. En jäkligt nyfiken kille är jag som vill lära sig nya saker, och när jag hittar någonting jag brinner för så kan jag lägga ner mer tid än de flesta på det.

– Från början brann jag inte för musik, jag gör det nu men det jag alltid brunnit för är att behålla det inre barnet så man skulle kort och gott kunna säga att Benjamin är Peter Pan. En barnslig vuxen helt enkelt. Mitt inre barn är det viktigaste jag har, när någon släpper sitt inre barn börjar de se de negativa sidorna i livet. Jag försöker se de positiva, behålla fantasin och kreativiteten.

– Man går in i en vägg eller någonting och plötsligt börjar man backa för det gjorde ont och var farligt och man blir rädd, rädslan till hör den vuxna energin. Jag gillar den barnsliga energin som innebär att man prövar om och om igen tills det lyckas, så sådan är jag, jag gillar att utmana mig själv även om det gör jätteont ibland.

Vad brinner du för?
– Jag har en prioriteringslista i mitt huvud och just nu ligger min huvudfokus på imagen för Smash Into Pieces, jag sitter mycket med tankar runt vilken bild folk skall få av oss och hur vi skall uppfattas.

– Just nu är det mycket design, måla och skapa. Jag försöker måla upp en bild av den värld som The Apocalypse DJ kommer ifrån, så jag lever nog mycket i mitt huvud just nu i den kreativa processen.

– Sen brinner jag mycket för träning och vänner, men just nu är det nog det kreativa som är främst, dessutom brinner jag för filosofi och jag älskar att dra isär idéer och tankar till grunden för att se vad allt bottnar i, folk generellt tar oftare grenarna så att säga än att gå på djupet.

Kan du berätta lite mer om din musikaliska bakgrund.
– Vi hade det ganska fattigt i min familj så det fanns inte så mycket leksaker, den andra barnen hade en massa lego och sådant medan jag mest hade penna, papper, snören, trådar och sådant. Jag fick helt enkelt göra mina egna leksaker. Med åren fick man ju lite leksaker men något tv-spel fick jag aldrig, men jag tyckte det var roligt att bygga lego men då byggde jag aldrig efter ritningarna utan ville skapa själv.

– När jag blev ytterligare äldre fick jag ett tv-spel men fastnade aldrig för det då man inte kunde skapa något med dem. Jag provade även på fotboll, men där var jag otroligt dålig och saknade all form av koordination så man blev ju vald sist, så jag gick tillbaka till att måla för där fick jag uppskattning vilket var väldigt viktigt för mig.

– Sen när man vart äldre så märkte jag hur människor runt mig började tänka på vad de skulle bli och skaffade sommarjobb och sådant, men jag ville ju inte sluta leka så vad skulle jag göra?

– Pappa är basist och han har alltid spelat och varit en förebild där, så när jag fyllde fjorton så önskade jag mig en gitarr. Jag hade inte spelat någonting innan, men jag hade skrivit mycket musik i mitt huvud och lekt till melodier men aldrig skrivit någonting. När jag fick gitarren så började jag öva 10–12 timmar om dagen, det var inget snack jag skulle bli grym på det.

– I samband med detta så flyttade familjen ut på landet så jag hamnade i en situation där jag inte kunde vara med mina polare, så jag kunde inte bli distraherad av moppepojkar, tjejer och annat. Så jag var där på landet, såg hästar genom fönstret och där stod gitarren så jag hade inte så många val.

– Något år senare fick jag en moped och började åka in till Odensbacken, där fanns en replokal med massor av lokala band. Ingen där visste vem jag var och jag kände ingen heller, men jag brukade åka dit och hänga för jag tyckte att det var så häftigt med band.  Jag hade ju sett pappa spela så det var det bästa jag visste att se andra ungdomar spela, så jag satt där utanför, bara kollade på och lyssnade.

– En dag var det en kille som frågade mig vad jag gjorde där och berättade att de hade cirklar så jag kunde få gitarrlektioner om jag ville, och det ville jag. Jag började ta gitarrlektioner och en dag kommer det en kille och säger att deras gitarrist har hoppat av och undrar om jag vill spela med dem, jag tackade naturligtvis ja och ringde hem till pappa och berättade att jag fått ett band.

– Bandet i fråga skulle vara med i talangen i Brunnsparken ett halvår senare och jag hade aldrig stått på en scen, så då satt jag också och övade mycket, det blev Jimie Hendrix, Deep Purpel och annan rock som pappa lyssnade på.

– Sen var det dags för talangen och jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, jag tror jag kissade 12 gånger innan jag gick upp på scenen och var ändå kissnödig när jag står där. Jag ställde mig långt bak på scenen och det smärtade mig att stå där, men samtidigt så kände jag att gör det ont så måste jag vänja mig vid det och komma igenom den här väggen. Efteråt kände jag att shit jag klarade det, jag lever ju och står kvar här.

– Efter det började jag spela jättemycket så att de andra bandmedlemmarna tyckte att jäklar vad du utvecklas fort, men de övade ju inte 12 timmar om dagen heller. Efter ytterligare ett halvår tyckte jag att jag växt om många i bandet och villa starta mitt eget band, jag startade då ett metal band som hette Fallen Rain, vi var också med i talangen men då spelade vi mina låtar och jag skrev musiken.

– Jag tror att man måste leka av sig lite och det gjorde jag med det bandet, efter det spelade jag med ytterligare ett metal band, tror de hette Dreadlocks, under den perioden spelade jag runt i många olika konstellationer och det blev mycket tung metal med snabba solon som det skulle vara.

– Men sen gick jag in i ett förhållande och hon lyssnade bara på James Blunt, One Republic och sådant. Där någonstans kände jag att det är ju det här som folk vill lyssna på, det här är ju melodier och då började jag att sitta hemma och skriva mycket sådant. Jag skrev många Smash låtar under den perioden som var med på första plattan, bland annat Here to stay är en sådan låt. Jag har rätt bra melodisinne och har lättare att ta efter de här hitsen än den här metal grejen.

– Här någonstans jag började planera att skaffa mitt eget band. Jag hade också sett ett mönster i alla band jag såg, det att band är polare och problemet med polare är att det är svårt att ställa på dem. Det blir inte ett företag lite polsk riksdag, alltså målet blir lidande, jag har ju en vision som jag inte vill kompromiss på utan jag skall dit.

– Så jag började kolla på grymma musiker och hade hittat Isak Snow som spelade med oss förut, han hade spelat i talangen samma år som mig, det är ju bara det att han är sex år yngre än mig så han var ju bara tio år då.

– Jag hade fortfarande kvar honom i huvudet och kollade upp hur duktig han blivit, så jag ringde upp honom och han var intresserad av att jamma. Så det hela började med att han och jag jammade, då konstaterade jag att den här trummisen är grym och han har enorm utvecklingspotential.

– Nu letade jag efter musiker med samma ambition som jag hade och här någonstans började jag leta Smash Into Pieces. Namnet hade jag redan klart, jag har nämligen alltid haft noll tolerans mot att vika mig för yttre omständigheter så namnet kommer från mitt valspråk Anything standing between me and my dream I smash into pieces.

– Sen hittade jag Viktor Vidlund basisten, och så kom en kille Ronnie Andersson som tidigare spelat med Adam som var sångare, så jag plockade med både honom och Adam in i Smash. Men Ronnie ville göra andra saker i livet så han lämnade oss.

– Adam fortsatte att sjunga i Smash och vi var fyra som spelade ett tag. Men jag kände att jag ville ha en gitarrist till för att hjälpa mig att sålla, jag är idésprutan i bandet men jag har dålig tratt så jag behöver någon som hjälper mig att ta ut de idéer vi skall gå vidare med.

– Per som jag träffade på Jam är smart och också entreprenör som jag, men han är lugnet och jag är stormen kan man säga.

– Sen var vi Smash Into Pieces kan man säga. Jag måste säga att det var värt slitet för jag har aldrig spelat med ett så bra band innan med så funktionella musiker, förra året lämnade ju Isak bandet och istället fick vi The Apocalypse DJ istället.

Då tycker jag att vi går på nästa fråga, vilken motgång har format dig mest?
– Det är svårt att säga, men en sak som jag vet är att det som hände mellan mina föräldrar när jag var liten har påverkat mig mycket till exempel att de gick isär när jag var fyra.

– När jag gått hos psykolog så har jag förstått att perioden när jag var fyra till fem år påverkat mig mycket, jag har alltid känslan av att vara jagad och jag kan inte stanna upp utan måste framåt hela tiden. Det är också här jag hämtar min energi.

– På senare tid är det nog annars när relationer tagit slut, det brukar bli traumatiskt för mig. Jag har ett stort behov av en trygghet för att kunna lugna ner mig och fokusera bättre. Annars är jag en sådan person som formas hela tiden och tar in nya intryck, jag använder hellre öronen än munnen kan man säga.

Vilken är din största framgång hittills?
– Det är mitt band och extremt stolt över att jag startat det, så största framgången blir nog The Apocalypse DJ och släppet av Merry Go Round för det blev lite av en viral grej. Den andra delen blir nog vår nyligen avslutade Europaturné där jag märkte av vad som hänt. Vi har exponerats mycket på Spotify och är uppe i 175 000 månadslyssnare vilket är mycket för ett rockband.

– Vi drar ungefär 80% tjejer på våra spelningar vilket är en cool grej, dessutom hade vi ungefär 150 förköp per ställe vi spelade på och då var vi i städer jag inte ens hört talas om. Men jag stannar ju aldrig upp och tittar, utan min första tanke när du ställde frågan var att det är det vi kommer släppa i höst.

Snabbfrågor

Stjärntecken?
– Skorpion

Förebild?
– Mamma

Resmål?
– USA

Film?
– The red pill

Musik?
– Min egen

Restaurang i Örebro?
– Burger Love

Bar i Örebro?
– Satin

Färg?
– Lila

Dryck?
– Cola zero

Mat?
– Pannkakor

Vad gör du helst när du inte jobbar?
– Skriver musik

Karl-Johan Sandberg, Profilen | Örebro
Örebroguiden

You must be logged in to post a comment Login